"Barockmusik med klös för moderna människor"

I lördags var Arturo på sin första konsert: En musikalisk resa genom Europa  - Barockmusik från 1600 och 1700-talet med Trio Stravaganti.

   Trio Stravaganti spelar energisk, rolig och medryckande barockmusik.

Den enda levande musik Arturo lyssnat på hittills förutom pappas sövande falsksång är de toner han själv åstadkommer tillsammans med mamma, andra barn och mammor på kyrkans babysång två gånger i veckan.

Lilla frun som trots sina Inkarötter är uppväxt med klassisk musik tyckte programmet verkade intressant och att det var ett utmärkt tillfälle för Arturo att bekanta sig med lite klassisk musik.

Och hur gick det?

Jo, för all del....
Arturo var klart yngst i publiken :)
(och pappa och mamma var näst yngst - nej inte riktigt sant men nästan - medelåldern var hög trots den unga ensemblen!!!)
Det ska på en gång sägas att det inte är helt lätt för en yngling på knappt 4 månader att smälta in bland kultureliten på en sån här tillställning. Svårast var nog att iaktta den i det närmaste absoluta tystnad som rådde under musikens framförande.

Nåväl, Arturo gjorde sitt bästa....
Så länge ensemblen spelade lyssnade Arturo uppmärksamt. Särskilt gillade han Anna Petrinis drillar på blockflöjten. När han tyckte mellansnacket blev för tradigt protesterade han om än inte högljutt så i alla fall klart hörbart.
I pausen bekantade han sig med ensemblen och lät sig på mammas enträgna begäran också fotograferas med dem.

Anna Petrini (blockflöjt), Christian Kjos (cembalo),
Tore Eketorp (viola da gamba) och  Arturo Nylander Chipana (störande sång)

Efter pausen tyckte Arturo, eftersom han nu var bekant med artisterna, att han själv skulle ackompanjera med lite skönsång. Pappa som var rätt tveksam till att alla skulle uppskatta utvidgning av programmet bytte snabb lokal (med Arturo) och resten av föreställningen fick avlyssnas "på distans".
Dock fick mamma/lilla frun ostört avnjuta hela konserten vilket ju var det viktigaste!

...till sist vill jag citera en av de få meningar som jag begriper i ST:s recension:
"Den som tror att barockmusik är tråkig bör se till att snarast besöka en konsert med Trio Stravaganti."

Vi instämmer!!!

Rån!

Det är många som delar den glädje man känner som nybliven förälder!
Naturligtvis familj, släkt och många mer eller mindre nära vänner...

...men dessutom alla de som på olika sätt är ute efter att tjäna pengar på bebben!
Att dessa i ett 20-års perspektiv har blivit betydligt fler och mer utstuderade är ställt utom allt tvivel.

Man kan dela in dem i två undergrupper:

1. De som försöker sälja på en massa mer eller mindre onödiga prylar/tjänster utan vilka ens barn absolut inte kommer att klara sig...
2. De som säljer något som man behöver och därför passar på att ta hutlöst betalt.

Låt mig ge er ett exempel ur den senare gruppen...

Kommer ni ihåg blöjhinken "Angelcare" som jag skrev om redan den 12:e december?
I och för sig en praktisk och användbar pryl som man dessutom fick gratis från Babyproffsen :)

Jag vet - There ain't no such thing as a free lunch) !

Jag förstod i och för sig upplägget - ge bort en prylen (blöjhinken) men ta rejält betalt för tillbehören (den ändlösa plastpåsen.
Det finns massor med varianter av detta: Gratis mobil - dyrt abonnemang, Gratis rakhyvel - dyra rakblad, etc.

Den medföljande plastpåsen tog slut väldigt fort och jag uppskattade mängden plast till ca: 6-7m.
Tänkte att detta såklart inte var en full kassett utan endast ett smakprov.
När jag återigen besökte Babyproffsen var det naturligtvis inte tal om "gratis" längre - istället fick tappa plastkortet på 299:- för ett tre-pack påskasetter.

Döm om min förvåning när även plasten i dessa kassetter tog slut lika snabbt!

100:- för 6-7m plastpåse!!!

Jämför 2-pack fryspåsar från Claes Ohlsson som innehåller ca:30m och kostar 15:-

Bestämde mig att söka efter alternativa leverantörer på nätet.
Det behövdes inte mycket Googlande för att hitta flera alternativ:

-  6-pack originalkassetter från amazon.co.uk för 24£ ~ 245 SEK inklusive frakt!!!

- Plast-refill till originalkassett från Wrapoo innehållande 10ggr så mycket som originalförpackningen för 21£ ~ 215 SEK inklusive frakt.

- 2-pack piratkassett från svenska blöjhink-refill.se som sägs innehålla "mer plast än originalet" för 174:- inklusive frakt.

Prisjämförelse:

I butik - Babyproffsen : ~ 15:-/m
amazon.co.uk: ~ 6:-/m
Wrapoo: ~ 3:-/m
blöjhink-refill.se: ~ 8:-/m (förutsatt att kasettren innehåller ca: 10m)
Fryspåsar från Claes Ohlsson: 0.50/m

Jag beställde ett 2-pack från blöjhinken-refill.se häromdan. Funkar det bra ska jag pröva Wrapoo nästa gång vi behöver påfyllning -

Från Babyproffsen köper jag i vart fall inga fler! (trots att dom har rabatt denna månad)

Trött....

...blir man som småbarnsförälder förmodligen oavsett ålder.

När helgledigheten (jul och nyår) tog slut minskade drastiskt den tid som står till buds för funderingar och bloggande. Och trots att jag deltagit ytterst sparsamt (tack min lilla fru!) i Arturos nattaktiviteter, så verkar "föräldrandet" i sig vara rätt tröttande. Kan det vara ansvaret som suger musten ur en? :)

Två som alltid ser till att få sitt sömnbehov tillfredställt

I vilket fall nu är jag tillbaka och ska försöka uppdatera lite mer regelbundet om än inte varje dag.

---

Arturo lobbar..

I tisdags skickade Arturo e-mail till alla ledamöter i riksdagens civilutskott med anledning av att dom i sitt sammanträde på torsdag skulle ta upp en fråga som har en viss betydelse för hans framtida identitet.


Så här skrev Arturo:


Hej!

Jag heter Artur (eller Arturo som mina föräldrar brukar kalla mig) och är snart 3 månader - en härlig ålder ska jag säga!
Allt är bra med mig - utifall du undrar :)
Jag upptäcker nya saker varje dag och börjar så smått få en viss koll på världen och hur saker och ting funkar här utanför mammas mage.

Nu jag stött på ett litet problem i samband med att jag ska välja efternamn....

Det är så att min mamma kommer från Peru som ju som du säkert vet är spansktalande och därför har hon två efternamn - Chipana Pumapilo - visst är dom vackra!
Pappa är vanlig svensk bonn-kanin och heter Nylander. Dom är gifta men mamma har ändå som man har i spansktalande länder kvar sina efternamn.

Men tillbaka till mitt problem...
Även om jag är född i Sverige och kanske kommer att leva hela mitt liv här så skulle jag ändå vilja visa att jag också hör ihop med mammas land och hur man gör där.
I spansktalande länder har man som jag nyss sa (du har väl inte redan glömt det?)två efternamn. Det första är pappans första efternamn och det andra är mammans första efternamn. Samtidigt vill jag ju också ha pappas namn (som dom flesta i Sverige) och föra det vidare till mina barn i framtiden ( ja, ja - jag vet att det är långt dit men man måste tänka framåt!)

Jag vill alltså heta Artur Nylander Chipana.

Du som sitter i Civilutskottet vet säkert att man inte kan ha två efternamn i Sverige (om man inte har det när man flyttar hit som mamma). Nylander skulle i mitt fall "bara" bli ett så kallat "mellannamn". Det spelar väl ingen roll om det är ett mellannamn eller ett efternamn tycker säkert dom flesta men du och jag vet ju att man inte kan föra mellannamn vidare till sina barn och det är ju jätte dumt tycker jag..

Pappa säger att det redan sitter en farbror (Olle Abrahamsson) och funderar hur man ska ändra allt det här vad man får och inte får när det gäller namn (Översyn av namnlagen - Dir. 2009:129). Och när han är klar 2013 (väldigt lång tid för att fundera tycker jag!) kommer det säkert att bli tillåtet att ha två efternamn som jag vill - tror pappa i varje fall.

Men pappa säger också att för att jag ska kunna vara helt säker på att få heta det jag vill så måste nån säga åt farbrorn att han ska tänka ut att alla som redan har ett mellannamn, som jag då, ska få göra om det till ett efternamn när han tänkt färdigt.

Pappa (som ni förstår så är pappa ännu så länge min rådgivare i såna här frågor) tycker därför att jag ska be er hjälpa tanten som föreslagit precis detta. Ann-Charlotte Hammar Johnsson heter hon visst (undrar om hon har två efternamn eller ett mellannamn och ett efternamn?) - inte lika tjusigt som Nylander Chipana men helt ok och klok är hon i alla fall!

Jag vill alltså att ni på ert möte nu på onsdag skall bifalla Ann-Charlotte Hammar Johnssons Motion 2010/11:C257 Ändring av namnlagen

(Jag har kommit på att det är lättare att få som jag vill om man höjer rösten :) Det funkar åtminstone bra med pappa och mamma)

Ha det så kul på ert möte på onsdag!

Många kramar!!!

Arturo

---

Och här kommer några av svaren:

Så här skrev Luciano Astudillo (S)

Luciano Astudillo (S)

Från:Luciano Astudillo [mailto:luciano.astudillo@riksdagen.se]
Skickat: den 1 mars 2011 13:15
Till: Arturo Nylander Chipana
Kopia: Maria Bergendahl Gerholm; Maryam Yazdanfar
Ämne: Ang. Arturo Nylander Chipana

Tycker som dig i sakfrågan. Vi ville döpa min dotter till Daniela Cecilia Astudillo Vasquez, men fick inte. Nu blev det att hon bara fick mitt efternamn. Synd tycker jag.

Hälsar
Luciano


Och så här skrev Magdalena Andersson (M)

Magdalena Andersson (M)

Magdalena Andersson [mailto:magdalena.w.andersson@riksdagen.se]
Skickat: den 1 mars 2011 13:33
Till: Arturo Nylander Chipana
Kopia: Ann-Charlotte Hammar Johnsson
Ämne: Ang. Arturo Nylander Chipana

Hej Artur-Arturo

Tack för att du tar dig tid mitt i sov- och ät-perioden av ditt liv, att skriva till oss riksdagsledamöter. Som du ju redan är informerad om finns en utredning som kommer att se över det du pekar på. Under tiden den arbetar (samma sak gäller vid alla andra utredningar som håller på) är det inte brukligt att föregå själva utredningen och besluta om sådant som utredningen ska utreda. Man väntar tills den är färdig.

Och även om du tycker detta är tråkigt, så kommer det att bli mitt ställningstagande till Ann-Charlotte Hammar-Johanssons motion. Avslag i nuläget. Men i vetskap om att det finns en klok person som tillsammans med många andra håller på att se över hela namnlagen. Förhoppningsvis kommer allt att vara klart och färdigt tills du skriver brev på egen hand istället för genom ombud.

Med vänliga hälsningar
Magdalena Andersson

Favoriter...

...njaaaa, inte direkt.
Arturo fäster ännu så länge inte så stor vikt vid prylar. Fäster gör han istället ibland blicken i det blå och ser ut som han funderar över livet och världsalltet.

Jag ville ändå visa innehållet i några av de "hårda" (i betydelsen icke-kläder) paket som droppat in efter den 7:e december.

Morotsracer

Storasyster kom ihåg en av sina favvo-mjukisar (morot) från babytiden och köpte därför denna morots-racer till Arturo.

Nalle

En eller flera nallebjörnar ingår i en bebbes standardutrustning. Särskilt viktigt att ha en förebild om man heter Arturo som betyder "stark som en björn". Denna nalle från Keel-Toys som enligt etiketten uppfyller EU:s säkerhetskrav för leksaker - EN71- kom Robert och Erikas mamma med till Arturo på julafton.

Brio racer

En riktig klassiker! Massor med nostalgi och mycket körglädje. Farbror Benke som säkert har ett "original" i sina samlingar kom med denna röda raket.

"Soft-cube"

Och till sist denna fantastiska kub-leksak som kusin Kristina själv tillverkat och handsytt.

Går att vika, vrida och förändra på massor av olika sätt.
Svårt att sluta med när man väl fått den i sina händer.
Huruvida den uppfyller EN71 kraven eller inte är oklart - men det struntar vi i!

Idag.....

....fyller Artruro 1 månad!
d.v.s. 31 dar, 744 timmar, 44640 minuter eller 2678400 sekunder - välj vilket ni vill!

Det betyder att hans lungor sugit in nytt syre knappt 2 miljoner gånger medan hans hjärta redan slagit drygt 5 miljoner slag!

För en månad sen började han från noll och nu rullar det bara på!!!

 Under den här månaden har han träffat drygt 50 personer, och då pratar vi fysisk beröring, blivit överöst med presenter, visserligen mest mjuka paket - men ändå, fått klart mer uppmärksamhet från landstinget än pappa fått de senaste fem åren, lyckats dra till sig ett otal försäljare av allt i från barnböcker till livförsäkringar och vart han än kommer så blir han den naturliga medelpunkten som alla samtal kretsar kring!

Av de här 744 timmarna har han uppskattningsvis sovit 600 (varav 90% som en pascha i mammas och pappas dubbelsäng), ätit 60, legat och vädrat stjärten på skötbordet 30, burits omkring av pappa i 60, observerat och försökt förstå sin omgivning från diverse olika utkikspunkter som babysitter, fårskinnsfäll, pappas knä etc. i  10 och slutligen glidit omkring i den nya barnvagnen i ungefär 2 timmar.

Underutnyttjad 1



Underutnyttjad 2 



Ja, ja... jag vet att det blir mer än 744 timmar men det beror på att det finns en viss överlappning t.ex. mellan sömn och bli buren av pappa. Dessutom har vi ju inte klockat aktiviteterna (det är ju vår bebbe och inte nån laboratorie råtta vi pratar om!). Se det mer som en initierad iakttagelse av någon som varit med.

Men ändå....

Kan det fortsätta så här?
Nej knappast...
...kan det vara så att livet är som bäst mellan 0 och .... ?

I så fall är det väl därför naturen har ordnat det så att man inte kommer ihåg något av den tiden. Gjorde man det skulle man ju bara gå omkring och nostalgiskt drömma sig tillbaka resten av livet - eller?

Nu sak lilla frun och jag fira 1 månadsdagen med bakelser
:)

1-månads bakelser!

Vardag igen...

...fast egentligen inte - Det är ju trettondagsafton!
Men i och med att storasyster i går och storebror idag återvände till sina ordinarie uppehållsorter så känns det som jul och nyårshelgen är över för denna gång.

Arturo med storasyster Erika

och med storebror Robert

 Visserligen är allt julpynt fortfarande kvar och den utmärglade och uttorkade gran som inköptes på Blomsterlandet för 99:- och som vi nästan vakade över för att den skulle klara sig fram till julafton har nu efter kärleksfull omvårdnad (?) och massor med vatten börjat skjuta skott!!!

Gröna skott på den före jul närmast dösförklarade granen

Men ändå...  det känns lite avslaget.

Jul och nyår 2010
För att summera årets upplaga av årets viktigaste(?) helg så är den allmänna uppfattningen i familjen att helgen varit skönt avslappnad och förvånansvärt stressfri. Umgänget med framförallt släkt och vänner har absolut inte varit ångestbetonat och konfliktfyllt utan tvärtom glatt och berikande.

Kusiner (saknas Kristina)

 Det blev julstämning även om vi i år struntade i många av alla de måsten vi tidigare jular hart lagt mycket tid och möda på. 
Lite julpynt, lagom med julmat, några julklappar och de närmaste och käraste räcker!
Tack Arturo!

En trött tomte

För givetvis är det mycket hans förtjänst att julen blev så här - att fokus flyttades.


Störningar i mjölkdistributionen
Men som sagt nu är vi tillbaka i "vardagen" och den lilla familjen, Arturo, lilla frun och jag.
Idag har lilla frun fått gett upp sitt motstånd mot att Arturo skall använda sugnapp. Detta efter att hon fått bröstvårtorna sargade av ett intensivt ammande och Arturos "nöjessugning".

Men skadan var redan skedd. Varje ammning innebar en snart outhärdlog smärta och lilla frun var trött, ledsen och uppgiven.

Pappa58 fick surfa på nätet för att inhämta information och därefter ge sig ut på jakt efter lämpliga hjälpmedel för snabb lindring.
På närmaste apotek införskaffades raskt ett par Meddela Bröstskydd och ett par Contact Nipple Shields av samma fabrikat. På specialaffären Barnens Hus lyckades jag hitta, trots att den gömts bakom betydligt dyrare ditos, en prisvärd bröstpump - Nuk Soft&Easy manual breast pump.
Återvände i triumf till en måttligt entusiastisk trött och lidande lilla fru.
Att samtliga produkter  hade bruksanvisning på spanska gjorde dock henne något mer positivt inställd.
Vi beslutade gemensamt att vänta med ombyggnaden av köket till högrisklaboratorium för att klara bruksanvisningarnas krav på sterilitet åtminstone till dess vi såg att allt fungerade.

Bröstskyddet som är avsett att skydda och lufta bröstvårtorna när de inte användes provades först. Lilla frun medgav lite motvilligt att det kändes bra och att de nog skulle bidra till rehabiliteringen. Vi kostade till och med på oss att skämta lite om den visuellt bröstförstorande effekt som plastkuporna hade på de redan tidigare väl tilltagna behagen.

Med Contact Nipple Shields'en blev det lite besvärligare. Dessa skulle anbringas på bröstvårtan genom att först vrängas ut och in och sen medelst nån vacumeffekt sugas fast över "nippeln". För det bröst som var i bäst skick gick det efter upprepade försök någorlunda att tränga in vårtan i därför avsedd behållare men för set andra insåg vi att det skulle helt lönlöst och förenat med outhärdlig smärta att ens försöka anbringa skyddet.
Nu är det ju så med just detta hjälpmedel att det inte bara är mjölkproducenten som skall vara nöjd utan även konsumenten d.v.s. Arturo som med perfekt tajming nu vaknade och högljutt meddelade att det var dax för tankning. Att maten nu förpackats i silikon verkade inte bekymra Arturo det minsta. Han sög och tuggade som vanligt men skillnaden för mamma var avsevärd. Smärtreduceringen bedömdes vara minst 90%. Succé om det inte varit för det här med storleken...
ett noggrannare studium visade att det fanns en storleksbeteckning - 16mm - angivet på "nippel skyddet" och förhoppningen att det fanns i olika storlekar tändes. Alltså åter dax för Pappa58 att ge sig ut på jakt.

Under tiden fick lilla frun utvärdera bröstpumpen från NUK på bröstet med den mest ömmande bröstvårtan för att lätta på trycket. Och även om det gjorde ont så befanns funktionen vara helt ok och närmare 1 dl mjölkades snabbt ut.

Tillbaka på apoteket insåg jag att Contact Nipple Shields fanns i tre storlekar - S, M, L - och att jag i hastigheten köpt S vilket inte var rätt storlek för min lilla fru ens i normala fall och definitivt inte nu med en bröstvårta stor som en jordgubbe! Återstod alltså bara att slanta upp 99:- till och återvända hem för utprovning.
Lilla frun gjorde tummen upp och allt var åter frid och fröjd!

Slutet gott allting gott!
För "futtiga" 526:- hade det som på förmiddagen var en tydlig "klass 3 varning" vänts i en skön trettondagsaftonskväll.

Ännu en av dessa små vardagskatastrofer eliminerad!

Hur det gick till...

I dag den 3:e januari är det exakt ett år sedan min lilla fru för första gången satte sin fot på svensk mark!

I det första inlägget lovade jag att återkomma till hur "det gått till" d.v.s. hur jag på drygt ett år förvandlats från 55+ singel med utflyttade barn till en förväntansfull 58-årig pappa to-be.

Så här var det...
Som för så mycket annat här i livet har jag mina vänner att tacka även för detta!

Närmare bestämt den grupp mycket nära vänner som jag sen drygt 30 år tillbaka regelbundet förlorar pengar på V75 med.

Restaurangen på Solvalla

För att glömma förlusterna brukar vi då och då åka på en "studieresa" någonstans i Europa.

I oktober 2009 var det dax igen. Fem (tre lyckades inte få utresetillstånd av de lokala regeringarna) förväntansfulla ynglingar i övre medelåldern drog till Rom! (Egentligen var det meningen att vi skulle åka till Lissabon men detta ändrades lyckligtvis).

Bagageväntan på Fiumicino

Efter incheckning på hotellet och några öl i den närbelägna baren blev vi hungriga. Och för män är det "mat här och nu" som gäller när hungern sätter in.

Någon drog sig till minnes att det nämnts något om en restaurang i de recensioner av hotellet som fanns på hotellbokningssiten Agoda.

Så här hade Vutikorn D från Thailand skrivit den 2/10 2009 (alltså tre veckor tidigare):
"Good pizzas in a restaurant behind the hotel, near a garage parking - ask the staff (cant remember its name)." 

La Baita

Vi letade reda på restaurangen som visade sig heta La Baita och stegade in helt oförberedda på vad som väntade. Där jobbade nämligen den underbaraste och vackraste lilla kvinna man kan tänka sig - Felipa.

Att hantera och charma fem allt eftersom kvällen led alltmer "livliga" äldre män från ett land nära nordpolen var ingen match för denna underbara inka gudinna från Peru. Även vi gjorde kanske ett visst intryck för Felipa bad oss återkomma nästkommande kväll när det var levande musik och dans på La Baita.

(Att jag återvände redan efter en halvtimme för att hämta min "kvarglömda" telefon är en annan historia)  :)

Efter ännu en hellyckad kväll på La Baita tog vår "värdinna" med oss "cinco locos" som var det namn hon gett oss på natklubb tillsammans med övrig personal och några stamgäster från La Baita. det blev en hellyckad natt med sång, musik och dans.

Nattklubb

Vi hann med ytterligare en middag på La Baita och några mojitos på en närbelägen bar innan det på söndagkväll var dax att ta farväl eftersom vi skulle återvända till Sverige tidigt måndag morgon.

SMS, e-mail, MSN....
Här kunde historien ha tagit slut om det inte vore för modern kommunikationsteknik...

Väl hemkommen skickade jag det första SMS:et och fick omedelbart svar. Det gick någon dag och sen kom det ytterliggare ett SMS som det sedemera visade sig skulle följas av drygt tusen(!) andra i vardera riktningen. Ett (litet) problem var språket. Trots att Felipa behärskade tre språk (spanska, italienska och quechua) och jag två (svenska och engelska) så hade vi inget gemensamt. Lösningen fick bli Google-translate som både översatte och med tiden gav mig ett grundläggande spanskt vokabulär.

Så småningom började vi känna varandra allt bättre m.h.a. SMS, e-mail, MSN och vanlig telefon och det känndes att detta höll på att bli allvar.

Åldersskillnad...
Ett annat potentiellt "hinder" var den stora åldersskillnaden mellan oss. När jag tog upp det med Felipa var hennes fråga: "Är det ett problem för dig?" Mitt svar var: "Nej, för mig är det inget problem men..."
Varpå Felipa avbröt: "Inte heller för mig. Så då behöver vi inte prata mer om det!"
Vilket vi heller inte gjort sen dess. Man behöver ju nödvändigtvis inte konstruera problem om dom inte finns - eller  hur?

Reunion IRL...
I början på december 2009 bestämde vi att vi skulle träffas IRL igen efter jul och nyårs helgen. P.g.a. avsaknaden av personliga pronomen i spanskan (man använder i stället verb-ändelser för att var tala om vem som gör något) så uppstod emellertid ett litet missförstånd om vem som skulle besöka vem. Jag försökte avstyra ett Sverige besök i januari genom att berätta om snö, mörker, kyla och vintertristess men Felipa insisterade och när det dessutom visade sig att hon redan köpt biljett CIA-NYO (eller Rom - Stockholm som Ryanair kallar det) fick det bli hon som besökte mig.

De följande två veckorna var "maravilloso - det var nästan så att snön smälte! :)
Felipa älskade vintern och vi hann med både skidåkning, skridskor och ett Stockholmsbesök. När det var dax att skiljas visste vi båda att detta bara var början och vi hade redan hur "knäppt" det än kan låta redan planerat för brölopp i augusti.

Fortsättningen...
Resten är historia som man säger.. 
Under mina besök i Rom under våren besökte vi svenska ambassaden för att ansöka om uppehållstillstånd, tillverkade Arturo, umgicks med Felipas kusiner och kompisar, tittatde på antika byggnader mm. mm.
Felipa återkom några veckor i juni till Sverige för midsommarfirande, åkte tillbaka för att "knyta ihop säcken" i Rom, återkom slutligen, denna gång utan returbiljett den 29 juli!

Den 7:e augusti 2010 gifte vi oss och hade en underbar fest tillsammns med familj, släkt och vänner (Cinco locos var givetvis närvarande).

Den 7:e december, drygt ett år efter vårt första möte, föddes Arturo!

Fundering
Har vi förhastat oss? Tänk om....
Ibland får man en chans! Ibland känns allt rätt! - Då gäller det att våga!

La vida es maravillosa!!!

Jag säger Tack Mr(?) Vutikorn D för att jag fick chansen!!!