Favoriter...

...njaaaa, inte direkt.
Arturo fäster ännu så länge inte så stor vikt vid prylar. Fäster gör han istället ibland blicken i det blå och ser ut som han funderar över livet och världsalltet.

Jag ville ändå visa innehållet i några av de "hårda" (i betydelsen icke-kläder) paket som droppat in efter den 7:e december.

Morotsracer

Storasyster kom ihåg en av sina favvo-mjukisar (morot) från babytiden och köpte därför denna morots-racer till Arturo.

Nalle

En eller flera nallebjörnar ingår i en bebbes standardutrustning. Särskilt viktigt att ha en förebild om man heter Arturo som betyder "stark som en björn". Denna nalle från Keel-Toys som enligt etiketten uppfyller EU:s säkerhetskrav för leksaker - EN71- kom Robert och Erikas mamma med till Arturo på julafton.

Brio racer

En riktig klassiker! Massor med nostalgi och mycket körglädje. Farbror Benke som säkert har ett "original" i sina samlingar kom med denna röda raket.

"Soft-cube"

Och till sist denna fantastiska kub-leksak som kusin Kristina själv tillverkat och handsytt.

Går att vika, vrida och förändra på massor av olika sätt.
Svårt att sluta med när man väl fått den i sina händer.
Huruvida den uppfyller EN71 kraven eller inte är oklart - men det struntar vi i!

Idag.....

....fyller Artruro 1 månad!
d.v.s. 31 dar, 744 timmar, 44640 minuter eller 2678400 sekunder - välj vilket ni vill!

Det betyder att hans lungor sugit in nytt syre knappt 2 miljoner gånger medan hans hjärta redan slagit drygt 5 miljoner slag!

För en månad sen började han från noll och nu rullar det bara på!!!

 Under den här månaden har han träffat drygt 50 personer, och då pratar vi fysisk beröring, blivit överöst med presenter, visserligen mest mjuka paket - men ändå, fått klart mer uppmärksamhet från landstinget än pappa fått de senaste fem åren, lyckats dra till sig ett otal försäljare av allt i från barnböcker till livförsäkringar och vart han än kommer så blir han den naturliga medelpunkten som alla samtal kretsar kring!

Av de här 744 timmarna har han uppskattningsvis sovit 600 (varav 90% som en pascha i mammas och pappas dubbelsäng), ätit 60, legat och vädrat stjärten på skötbordet 30, burits omkring av pappa i 60, observerat och försökt förstå sin omgivning från diverse olika utkikspunkter som babysitter, fårskinnsfäll, pappas knä etc. i  10 och slutligen glidit omkring i den nya barnvagnen i ungefär 2 timmar.

Underutnyttjad 1



Underutnyttjad 2 



Ja, ja... jag vet att det blir mer än 744 timmar men det beror på att det finns en viss överlappning t.ex. mellan sömn och bli buren av pappa. Dessutom har vi ju inte klockat aktiviteterna (det är ju vår bebbe och inte nån laboratorie råtta vi pratar om!). Se det mer som en initierad iakttagelse av någon som varit med.

Men ändå....

Kan det fortsätta så här?
Nej knappast...
...kan det vara så att livet är som bäst mellan 0 och .... ?

I så fall är det väl därför naturen har ordnat det så att man inte kommer ihåg något av den tiden. Gjorde man det skulle man ju bara gå omkring och nostalgiskt drömma sig tillbaka resten av livet - eller?

Nu sak lilla frun och jag fira 1 månadsdagen med bakelser
:)

1-månads bakelser!

Vardag igen...

...fast egentligen inte - Det är ju trettondagsafton!
Men i och med att storasyster i går och storebror idag återvände till sina ordinarie uppehållsorter så känns det som jul och nyårshelgen är över för denna gång.

Arturo med storasyster Erika

och med storebror Robert

 Visserligen är allt julpynt fortfarande kvar och den utmärglade och uttorkade gran som inköptes på Blomsterlandet för 99:- och som vi nästan vakade över för att den skulle klara sig fram till julafton har nu efter kärleksfull omvårdnad (?) och massor med vatten börjat skjuta skott!!!

Gröna skott på den före jul närmast dösförklarade granen

Men ändå...  det känns lite avslaget.

Jul och nyår 2010
För att summera årets upplaga av årets viktigaste(?) helg så är den allmänna uppfattningen i familjen att helgen varit skönt avslappnad och förvånansvärt stressfri. Umgänget med framförallt släkt och vänner har absolut inte varit ångestbetonat och konfliktfyllt utan tvärtom glatt och berikande.

Kusiner (saknas Kristina)

 Det blev julstämning även om vi i år struntade i många av alla de måsten vi tidigare jular hart lagt mycket tid och möda på. 
Lite julpynt, lagom med julmat, några julklappar och de närmaste och käraste räcker!
Tack Arturo!

En trött tomte

För givetvis är det mycket hans förtjänst att julen blev så här - att fokus flyttades.


Störningar i mjölkdistributionen
Men som sagt nu är vi tillbaka i "vardagen" och den lilla familjen, Arturo, lilla frun och jag.
Idag har lilla frun fått gett upp sitt motstånd mot att Arturo skall använda sugnapp. Detta efter att hon fått bröstvårtorna sargade av ett intensivt ammande och Arturos "nöjessugning".

Men skadan var redan skedd. Varje ammning innebar en snart outhärdlog smärta och lilla frun var trött, ledsen och uppgiven.

Pappa58 fick surfa på nätet för att inhämta information och därefter ge sig ut på jakt efter lämpliga hjälpmedel för snabb lindring.
På närmaste apotek införskaffades raskt ett par Meddela Bröstskydd och ett par Contact Nipple Shields av samma fabrikat. På specialaffären Barnens Hus lyckades jag hitta, trots att den gömts bakom betydligt dyrare ditos, en prisvärd bröstpump - Nuk Soft&Easy manual breast pump.
Återvände i triumf till en måttligt entusiastisk trött och lidande lilla fru.
Att samtliga produkter  hade bruksanvisning på spanska gjorde dock henne något mer positivt inställd.
Vi beslutade gemensamt att vänta med ombyggnaden av köket till högrisklaboratorium för att klara bruksanvisningarnas krav på sterilitet åtminstone till dess vi såg att allt fungerade.

Bröstskyddet som är avsett att skydda och lufta bröstvårtorna när de inte användes provades först. Lilla frun medgav lite motvilligt att det kändes bra och att de nog skulle bidra till rehabiliteringen. Vi kostade till och med på oss att skämta lite om den visuellt bröstförstorande effekt som plastkuporna hade på de redan tidigare väl tilltagna behagen.

Med Contact Nipple Shields'en blev det lite besvärligare. Dessa skulle anbringas på bröstvårtan genom att först vrängas ut och in och sen medelst nån vacumeffekt sugas fast över "nippeln". För det bröst som var i bäst skick gick det efter upprepade försök någorlunda att tränga in vårtan i därför avsedd behållare men för set andra insåg vi att det skulle helt lönlöst och förenat med outhärdlig smärta att ens försöka anbringa skyddet.
Nu är det ju så med just detta hjälpmedel att det inte bara är mjölkproducenten som skall vara nöjd utan även konsumenten d.v.s. Arturo som med perfekt tajming nu vaknade och högljutt meddelade att det var dax för tankning. Att maten nu förpackats i silikon verkade inte bekymra Arturo det minsta. Han sög och tuggade som vanligt men skillnaden för mamma var avsevärd. Smärtreduceringen bedömdes vara minst 90%. Succé om det inte varit för det här med storleken...
ett noggrannare studium visade att det fanns en storleksbeteckning - 16mm - angivet på "nippel skyddet" och förhoppningen att det fanns i olika storlekar tändes. Alltså åter dax för Pappa58 att ge sig ut på jakt.

Under tiden fick lilla frun utvärdera bröstpumpen från NUK på bröstet med den mest ömmande bröstvårtan för att lätta på trycket. Och även om det gjorde ont så befanns funktionen vara helt ok och närmare 1 dl mjölkades snabbt ut.

Tillbaka på apoteket insåg jag att Contact Nipple Shields fanns i tre storlekar - S, M, L - och att jag i hastigheten köpt S vilket inte var rätt storlek för min lilla fru ens i normala fall och definitivt inte nu med en bröstvårta stor som en jordgubbe! Återstod alltså bara att slanta upp 99:- till och återvända hem för utprovning.
Lilla frun gjorde tummen upp och allt var åter frid och fröjd!

Slutet gott allting gott!
För "futtiga" 526:- hade det som på förmiddagen var en tydlig "klass 3 varning" vänts i en skön trettondagsaftonskväll.

Ännu en av dessa små vardagskatastrofer eliminerad!

Hur det gick till...

I dag den 3:e januari är det exakt ett år sedan min lilla fru för första gången satte sin fot på svensk mark!

I det första inlägget lovade jag att återkomma till hur "det gått till" d.v.s. hur jag på drygt ett år förvandlats från 55+ singel med utflyttade barn till en förväntansfull 58-årig pappa to-be.

Så här var det...
Som för så mycket annat här i livet har jag mina vänner att tacka även för detta!

Närmare bestämt den grupp mycket nära vänner som jag sen drygt 30 år tillbaka regelbundet förlorar pengar på V75 med.

Restaurangen på Solvalla

För att glömma förlusterna brukar vi då och då åka på en "studieresa" någonstans i Europa.

I oktober 2009 var det dax igen. Fem (tre lyckades inte få utresetillstånd av de lokala regeringarna) förväntansfulla ynglingar i övre medelåldern drog till Rom! (Egentligen var det meningen att vi skulle åka till Lissabon men detta ändrades lyckligtvis).

Bagageväntan på Fiumicino

Efter incheckning på hotellet och några öl i den närbelägna baren blev vi hungriga. Och för män är det "mat här och nu" som gäller när hungern sätter in.

Någon drog sig till minnes att det nämnts något om en restaurang i de recensioner av hotellet som fanns på hotellbokningssiten Agoda.

Så här hade Vutikorn D från Thailand skrivit den 2/10 2009 (alltså tre veckor tidigare):
"Good pizzas in a restaurant behind the hotel, near a garage parking - ask the staff (cant remember its name)." 

La Baita

Vi letade reda på restaurangen som visade sig heta La Baita och stegade in helt oförberedda på vad som väntade. Där jobbade nämligen den underbaraste och vackraste lilla kvinna man kan tänka sig - Felipa.

Att hantera och charma fem allt eftersom kvällen led alltmer "livliga" äldre män från ett land nära nordpolen var ingen match för denna underbara inka gudinna från Peru. Även vi gjorde kanske ett visst intryck för Felipa bad oss återkomma nästkommande kväll när det var levande musik och dans på La Baita.

(Att jag återvände redan efter en halvtimme för att hämta min "kvarglömda" telefon är en annan historia)  :)

Efter ännu en hellyckad kväll på La Baita tog vår "värdinna" med oss "cinco locos" som var det namn hon gett oss på natklubb tillsammans med övrig personal och några stamgäster från La Baita. det blev en hellyckad natt med sång, musik och dans.

Nattklubb

Vi hann med ytterligare en middag på La Baita och några mojitos på en närbelägen bar innan det på söndagkväll var dax att ta farväl eftersom vi skulle återvända till Sverige tidigt måndag morgon.

SMS, e-mail, MSN....
Här kunde historien ha tagit slut om det inte vore för modern kommunikationsteknik...

Väl hemkommen skickade jag det första SMS:et och fick omedelbart svar. Det gick någon dag och sen kom det ytterliggare ett SMS som det sedemera visade sig skulle följas av drygt tusen(!) andra i vardera riktningen. Ett (litet) problem var språket. Trots att Felipa behärskade tre språk (spanska, italienska och quechua) och jag två (svenska och engelska) så hade vi inget gemensamt. Lösningen fick bli Google-translate som både översatte och med tiden gav mig ett grundläggande spanskt vokabulär.

Så småningom började vi känna varandra allt bättre m.h.a. SMS, e-mail, MSN och vanlig telefon och det känndes att detta höll på att bli allvar.

Åldersskillnad...
Ett annat potentiellt "hinder" var den stora åldersskillnaden mellan oss. När jag tog upp det med Felipa var hennes fråga: "Är det ett problem för dig?" Mitt svar var: "Nej, för mig är det inget problem men..."
Varpå Felipa avbröt: "Inte heller för mig. Så då behöver vi inte prata mer om det!"
Vilket vi heller inte gjort sen dess. Man behöver ju nödvändigtvis inte konstruera problem om dom inte finns - eller  hur?

Reunion IRL...
I början på december 2009 bestämde vi att vi skulle träffas IRL igen efter jul och nyårs helgen. P.g.a. avsaknaden av personliga pronomen i spanskan (man använder i stället verb-ändelser för att var tala om vem som gör något) så uppstod emellertid ett litet missförstånd om vem som skulle besöka vem. Jag försökte avstyra ett Sverige besök i januari genom att berätta om snö, mörker, kyla och vintertristess men Felipa insisterade och när det dessutom visade sig att hon redan köpt biljett CIA-NYO (eller Rom - Stockholm som Ryanair kallar det) fick det bli hon som besökte mig.

De följande två veckorna var "maravilloso - det var nästan så att snön smälte! :)
Felipa älskade vintern och vi hann med både skidåkning, skridskor och ett Stockholmsbesök. När det var dax att skiljas visste vi båda att detta bara var början och vi hade redan hur "knäppt" det än kan låta redan planerat för brölopp i augusti.

Fortsättningen...
Resten är historia som man säger.. 
Under mina besök i Rom under våren besökte vi svenska ambassaden för att ansöka om uppehållstillstånd, tillverkade Arturo, umgicks med Felipas kusiner och kompisar, tittatde på antika byggnader mm. mm.
Felipa återkom några veckor i juni till Sverige för midsommarfirande, åkte tillbaka för att "knyta ihop säcken" i Rom, återkom slutligen, denna gång utan returbiljett den 29 juli!

Den 7:e augusti 2010 gifte vi oss och hade en underbar fest tillsammns med familj, släkt och vänner (Cinco locos var givetvis närvarande).

Den 7:e december, drygt ett år efter vårt första möte, föddes Arturo!

Fundering
Har vi förhastat oss? Tänk om....
Ibland får man en chans! Ibland känns allt rätt! - Då gäller det att våga!

La vida es maravillosa!!!

Jag säger Tack Mr(?) Vutikorn D för att jag fick chansen!!!