Idag..

... Julefrid

Det är inte rättvist....

...eller så är det de det är :)
När vi nu i slutete av dagen summerar årets julklappsutdelning så är det uppenbart att den som lagt absolut minst tid och pengar på julklappsinköp, ja faktiskt i princip sovit sig igenom alla julförberedelser, är den som står som mottagare på nästan alla paket och också som avsändare (markligt nog) på en del - Arturo - Årets julklappsmottagare!



Arturo alldeles nyäten (fortfarande mat på läppen)

 Jag har en känsla av att Arturo kommer att abbonnera på denna titel dom närmaste åren.

Många mjuka paket med fina kläder men även böcker, nalle, hårvårdsset, spjälsängsmobil, fårskinnsfäll, kontanter mm. mm. Varför är babykläder förresten så färgglada och kul jmf. med kläder för vuxna? Mer babydesig i vuxenmode!

För övrigt funkade julafton finfint med en liten baby. Som jag berättat förut så har vi i år dragit ner lite på ambitionsnivån och struntat i en massa "måsten" vilket gjorde hela dagen rätt "relaxed". Arturo skötte sig förträffligt. Sov under hela middagen vilket gjorde att mamma och pappa kunde avnjuta alla läckerheter i lugn och ro tillsammans med storebror och stora syster.

Mamma slår in paket

Storebror blir allt bättre på atthantera Arturo


Nytt för året var förresten en den peruanska rätten Kausa - mycket god.
Liggande på ammningskudden i mammas famn hade Arturo perfekt kontroll över julklappsutdelningen. Om det var detta eller det att de flesta klapparna  hamnade  hos honom som gjorde att han lyckades hålla sig vaken nästan hela tiden är oklart. Men nu redan efter två veckor märker man att han börjar intressera sig  mer och mer för sin omvärld även om mat, sova, bajsa förtfarande upptar det mesta av tiden.

...och hur gick det med pappas julklappar då?
Jo tack, fick såväl stekpanna som bok (hundraåringen som försvann) och Fantomens julalbum så man kan inte klaga.

God fortsättning till er alla!

I år har jag inte...

....huggit julgranen, bakat bomdkakor och finska pinnar, tömt och frostat av frysen, storstädat köket (lådor, skåp och allt), bonat golven, mm. mm.

Men det verkar som det blir jul ändå!

4,7 kg mmmm...

Köpt julgran

Den köpta granen är i alla fall klädd och minst 50% av barren är fortfarande kvar! Julskinkan är grilljerad och de flesta julklapparna inköpta! Så det borde funka i morgon!

Funderar lite över tidigare jular, det har ju blivit en del :),  Dom bästa jularna var nog dom man hade som tonåring. Man var gammal nog för att uppskatta ledighet, julmat, TV-utbud, etc. samtidigt som man slapp ingå i arrangörsstaben.
Det tog många år för av vuxet julfirande  för mig att förstå varför jularna aldrig nådde upp till denna idealbild igen. Förklaringen var ju den att jag nu inte bara ingick i arrangörsstaben, i många år har jag ensam varit "arrangörsstaben". D.v.s. den som ska se till att allt är förberett, som dukar fram, plockar undan, städar upp och så vidare.
När man har den rollen blir det givetvis inte så mycklet tid över  för nötknäckande, läsande, skönt TV-tittande, etc. etc.

Men i år har vi av naturliga skäl (läs Arturo) sänkt ambitionsnivån i förberedelserna samtidigt som v i blivit två som hjälps åt. Förutsättningarna finns alltså att jag ska hinna bläddra i Fantomens julalbum en stund och även hinna titta på någon bra film sent på julaftonskvällen.

Fantomens julalbum 2010

Några ord om Arturo....
Arturo verkar ha avverkat sin första förkylning i går och i dag. Täppt i näsan och feber (38) har gjort min lilla fru mycket orolig och förtvivlad. I kväll har emellertidn febern lagt sig och allt verkar under kontroll.
Kom att tänka på att det är slönt att Arturo är så pass liten denna jul. Förhoppningsvis får han en mjukstart och slippper överskjöljas av massor med julklappar.

Internet är fantastiskt...

Okej, det är inget nytt - men ibland kan man ändå inte låta bli fascineras av den globala komunikationens möjligheter.

Prynadshatt från Abancay

Som i dag när Arturo för första gången fick kontakt med moster Pillar och mormor Justina över nätet.
Mormor som för det mesta befinner sig i "kommunikations skugga" någonstans i Anderna hade nu återvänt till civilisationen och hemmet i Abancay. Med hjälp av dottern fick hon nu på ett Internet cafe både se och höra sitt nyaste och fjärde barnbarn mer än 1200mil bort!





Mormor grät av lycka medan Arturo som vanligt var ganska cool men vaken till både mammas och mormors glädje. Att sittande vid köksbordet få visa upp bebben och få kloka råd av mamma som i egenskap av 7-barnsmor onekligen sitter inne med en del kunskap var en härligt känsla för min lilla fru. Att det dessutom i princip är GRATIS förutom de 2 Soles (~5 SEK) som 1 timme på Internet cafet kostar gör ju inte saken sämre!

Två timmar senare satt jag vid samma köksbord och pratade med min kompis Stefan som vanligtvis bor i Nepal men just nu befann sig i Thailand på julsemester d.v.s. drygt 800 mil i andra riktningen!

Och allt detta tar vi nu bara för givet!!!

Ser man tillbaka och jämför (som ni märkt att jag ibland gör) så måste man konstatera att utveckligen går frammåt och världen trots allt blir en bättre och bättre plats att leva på med fler möjligheter för fler människor! Den insikten fyller mig med tillförsikt när jag tittar på 15 dar gamle Arturo och funderar över hans framtid.

Funderingar...

Enligt gällande rekommendationer(?) uppmanas vi infinna oss ¨på BVC (Baranavårdscentralen) en gång i veckan för vägning av Arturo.
Detta ger upphov till en hel del funderingar i Pappa58:s huvud...

Vems bebbe är det egentligen?
Vissa av företrädarna för kommun/landsting/m.fl. har nämligen ett "tilltal" som i mycket liknar diktat.
Man får ibland en känsla av att ur deras synvinkel är man bara fodervärd åt bebben.
I vårt fall är det dock så lyckligt att jag min fru inte förstår tillräckligt mycket svenska för att ta illa vid sig av ev. "myndighetsattityd" och jag är tillräckligt gammal och erfaren för att ha översende med/strunta i/ kräva bättre kundfokusering allt efter situationen.

Viktfixering
Vi verkar vara helt fixerade vid vår vikt från vaggan till graven.
Först som bebbe kontrolleras alltså ens vikt minst veckovis och jämförs med och ritas in jämte den normalkurva anses ska följa. Hantverket i sig (blyertspenna på rutat pappaer) tycker jag lämnar en del i övrigt att önska vad gäller exakthet och vetenskaplighet i detta datoriserade tidevarv. Sen frågar jag mig, hur har man fått fram dessa normalkurvor. Är det ett gemnomsnitt av alla barn födda vart(?), av vem(?) när(?) osv. Låt mig gissa - barn födda i Sverige för 20-30år sedan svaeska.
När vi passerat spädbarnsåldern blir vi helt fixerade av att se till att våra barn och då speciellt tonåringa döttrar inte ska tänka så mycket på sin vikt eftersom aneroxin då lurar bakom hörnet,
Hur lätt är det med den starten?

Hela vuxenlivet sedan går ju för många ut på att motionera, äta rätt, inta diverse undermedel och i värsta fall genomgå kirurgiska ingrepp för att vi ska hålla oss på "normalkurvan".
Och i livets slutskede som det så vackert heter gäller det återigen att se till att vikten hålls uppe så att man inte tynar bort och dör.
Funderar ni på vad ni ska köpa i julklapp till någon i år så är alltså svaret givet - KÖP EN PERSONVÅG - den har man användning för hela livet. Helst en där siffrorna inte visas om man är tonåring.

Detta var så klart ett I-lands perspektiv. I övriga världen tar sig viktfixeringen antagligen andra uttryck.


Rekommendationer
Med ett 25-årigt perspektiv så inser man snabbt att man nog kan ta rekommendationerna från den samlade expertisen på barn-området med en nypa salt och mer lita på sitt eget och partnerns sunda förnuft.

Exempel 1. Mina två tidigare barn tillbringade, liksom alla sina generationskamrater i Sverige, sina sömnperioder liggande på mage i spjälsängen (samma som Arturo nu ligger i). 2010 är detta närmast att likställa med barnamord!
Bebben ska ligga på rygg eller på sidan. Ligga på magen kan ev. tillåtas under kortare tid men då under ständig tillsyn.

Exempel 2. För 25 år sedan bandagerades navelstumpen, tvättades med någon steril lösning och man fick absolut inte bada bebben innan stumpen fallit av. 2010 - inget bandage, inga speciella tvättinstruktioner, bad är helt ok till och med i sällskap med pappa eller mamma i karet!

Exempel 3. Matning - här har man under de senaste 50 åren gått från strikt 6*4 till totalt oreglerat. Bebben ska få äta när han/hon vill. Kanske för att förberedas för den mathållning som råder i samhället i övrigt där vi nu allmer går ifrån modellen frukost-lunch-middag för att i stället ägna oss åt ett ständigt småätande (betande).

Det finns fler exempel (nappanvändning, etc, etc.) men precis som i radioprogrammet Spanarna så nöjer jag nig med 3 belägg.

Miljöaspekten
Numer bör man ju alltid beakta miljöperspektivet. Ofta kommer det upp sist precis som här.
För 20 år sedan fanns BVC i det bostadsområde där vi fortfarande bor. Det var praktiskt för de 6000+ personer som bodde där. Man packade ner bebben i vagnen och promenerade dit och på vägen hem kunde man passera ICA och kanske köpa en ny napp eller fylla på blöjlagret, fortfarande miljövänligt till fots. På samma sätt kunde barnmorskan ta en promenad i området när det var dax för hembesök.
Någon gång under 90/00-talet lades såväl ICA som BVC ner jag kommer inte ihåg när och jag måste väl i ärlighetens namn säga att jag nog kände mig mer berörd av ICA:s nedläggning än BVC:s. Emellertid nu är ett besök på/av BVC omöjligt att genomföra utan bil.
Inte bara det att det blir mer komplicerat när ena parten saknar körkort det tar dessutom längre tid men framförallt bidrar man till växthuseffekt och global uppvärmning!
Vilket känns rätt olustigt när man på alla möjliga andra vis försöker skapa en perfekt framtid för sn bebbe.

Storebror hemma

Nu har även storebror Robert påbörja inskolningen. Han åtar sig uppdraget som storebror och framtida förebild med sedvanlig glädje och stort självförtroende. Hans måtto är att vara - El mas grande hermano del mundo.

Arturo och "El mas grande hermano del mundo"

Julskinkan inhandlad…..

…granen likaså och hela familjen samlad under samma tak.

Men ännu återstår städning, julklappar, julkort, övriga matinköp, en ny omgång pepparkaksbak, etc, etc, etc,…

Vad gäller granen är jag dock lite orolig för kvalitén. Kanske kommer julsångerna att ackompanjeras av ljudet från fallande barr.

Julstöket är alltså i full gång!

Idag är det två veckor sedan Arturo bestämde sig för att göra entré i världen utanför (kan man fira med tårta tro?). De första två veckorna har funkat väldigt bra. Amningen är i gång, sov och mat klockan tickar på, kanske inte som Skalmans men ändå ganska regelbundet, anskaffad utrustning har godkänts i användbarhetstest och Arturo har i lugn och ro fått bekanta sig med de här två individerna som kallas föräldrar och som förhoppningsvis ska följa honom under många år framåt.

Inne bebbe

En sak som grämer mig lite att vi ännu inte fått testa är den nyinköpta barnvagnen (Teutonia Spirit S3).

Snöoväder alternativt sträng kyla har effektivt satt stopp för aktiviteter av typen ”Familj på promenad med nya bebben”. I och för sig så håller nog Voxi-påsen kylan borta från kroppen men Arturo måste ju andas. Och att dra ner mycket kall luft i lungorna för någon som för inte så länge sedan tillbringade dygnet i en ombonad miljö med stadiga +37 grader är visst inte att rekommendera.

Bebbar är som granar men tvärt om - man måste långsamt vänja dom vid temperaturskillnaden.  

Vilken härlig dag...

...snö hela dagen och många trevliga besök.
Nu för tiden är alla så hänsynsfulla mot nyblivna föräldrar. Man är förmodligen rätt nyfiken på den lilla bebben men man är rädd att störa och tänker att familjen skall få vara i fred den första tiden.
Därför har Artuo, min fru, jag och Fendus (katten) gått och lullat på för oss själva nu i snart två veckor. Okej, inte riktigt sant men nästan.

Fotstudie

Men i dag dök vännerna upp efter varandra. Blommor, presenter, fika och hålla i bebben - kul.
Vet inte om det tyder på bristande fantasi eller vad men vi anade inte att det skulle dyka upp några oannonserade gäster idag så vi blev mycket glatt överraskade!

Många som

ville hålla

Arturo idag!

Varför besöker vi inte varandra oannonserat oftare?
Visserligen fick vi kasta om våra planer för dagen lite men det gjorde vi gärna. Besöka köpcenter kan man ju göra någon amnnan dag men vänner är här och nu!

Framåt kvällen dök hon då äntligen upp från Oslo - Storasyster Erika!!!
Hon ska nu vara "hemma" i två veckor för att bekanta sig med lillebror. Härligt att se Erika och Arturo tillsammans!

Storasyster med lillebror

Då det råder blöjkrig i Oslo hade hon fyllt resväskan med billiga Pampers!

Arturo nu även i....

...gammel-media!

Idag publicerades alltså en av de bilder som togs hos bebbe-fotografen i måndags i lokaltidningarna under rubriken Nyfödda.

Nyfödda - knappast

Nyfödd var det dock bara Arturo som var. Alla andra bebisar hade mellan en och fem(!) månader på nacken!!!

För varje år verkar de "Nyfödda" bli äldre och äldre. Då jag i flera år funderat över detta passade jag i måndags på att fråga fotografen vad det beror på.
Jag tänkte att det kanske berodde på att han i normala fall var fullbokad i månader och vi bara haft turen att få en återbudstid. Eller kanske att tidningarna har en lång back-logg av bebbe-bilder som väntar på publicering och det är därför det dröjer.

Men icke!

Fotografen berättade att han varje torsdag fotar bebbar på sjukhuset och varje måndag i ateljen och att han på tisdag skickar bilderna till tidningarna för publicering på lördag. Det brukar inte vara några problem att få en tid till valfri dag även om man ringer samma dag och tidningarna tar normalt in bilderna genast. En enkel process som i normalfallet inte behöver ta mer än två veckor!

Alla dessa överåriga "Nyfödda" är alltså en produkt av föräldrar som inte riktigt förstår innebörden av ordet "nyfödd" och vad som rimligen bör vara en av de viktigaste anledningarna till att man publicerar en bild på bebben - nämligen att man vill tala om för världen (eller åtminstone den del av ens bekantskapskrets som inte har tillgång till Internet) att bebben fötts - Det är alltså en NYHET!

Till lilla Ias föräldrar vill jag därför säga - Det är INGEN nyhet att ni fick en dotter för 5 månader sen!!!
Varför väntade ni inte ytterligare sju månader så hade ni kunnat meddela världen att tösen fyllde 1 år i stället?

När jag nu ändå tagit på mig "sur gubbe som tycker att det var bättre förr"-hatten så kan jag lika gärna fortsätta med en annan iaktagelse från lokaltidningen....


Dödsannonser

Många verkar ha missuppfattat syftet med dödsannonser.
En dödsannons har varit och bör enligt min mening fortfarande vara att tala om för omvärlden att någon har avlidit. Det räcker alltså med EN annons!
N u för tiden kan man ibland se en hel sida fylld med mängder med dödsannonser för en och samma person. Jag misstänker att avsikten med dessa extra annonser som alltså inte satts in av sorgehuset är att tala om att man sörjer den bortgågne. Men snälla ni - det förutsätter man att ni gör om ni kände den bortgångne - det behöver ni inte annonsera om. Gå på begravningen i stället eller besök graven med en blomma någon gång!


Härlig snö!

Snöstormen övergick i ett stilla snöfall och tio minusgrader vilket gör att världen ser ut som ett julkort.
Härligt!
Lilla frun som älskar snö men inte är så bekant med materialet ville bums göra en snögubbe. Jag förklarade att vi antingen fick vänta tills temperaturen hamnade på rätt sida nollstrecket eller alternativt att vi fick ta in snön och göra en snögubbe inne där temperaturen efter fönsterbyte är närmast tropisk - hon väntar på töväder.

Kommer ni ihåg....

....Sten-Åke Cederhöks monolog - "Vägförvaltninga i Skultorp" (egentligen hette sketchen Försäkringskassan)



idag drygt 40 år senare är det trots (eller kanske tack vare) en enorm teknikutveckling svårare än någonsin att få kontakt med någon via telefon. Idag upplevde jag återigen samma frustration som Sten-Åke Cederhök.

Min lilla fru ringde vi elva tiden och berättade att någon från vårdcentralen ringt och meddelat att vi skulle infinna oss där kl. halv två. Detta var allt lilla fum uppfattat med sina begränsade kunskaper i svenska.

Jag lovade att ringa och kolla vad det gällde...

Letar reda på numret till vårdcentralen och ringer. Långsamt och pedagogiskt uppmanas jag av en röst att trycka 1 om... trycka 2 om... trycka 3 om... alternativt höra instruktionen en gång till.
Jag har förstått instruktionen!!! Problemet är att inget av alternativen stämmer med det jag vill!!!
Varför inte ett alternativ Tryck 4 för övriga frågor?
Jag trycker 1 bara för att komma vidare (trots att jag inte vill beställa tid!)
Nu får jag knappa in personnummer "för den person mitt samtal avser" knappar in mitt personnummer trots att jag misstänker att ärendet gäller Arturo. När jag också knappat in mitt telefonnummer upplyser rösten att jag kommer att bli uppringd kvart över ett!
Men hallå!!! Mitt ärende gällde ju något som ev. skulle inträffa en kvart senare. Att bli uppringd kvart över ett duger inte.

Då jag misstänker att det är BVC som ringt letar jag med datorn fram direktnummren till de två barnmorskorna på vårdcentralen/BVC.

Ringer den första. Hon medelar glatt på telefonsvararen att hon inte är anträffbar torsdag och fredag men hänvisar till sin kollega.
Ringer kollegan där jag hamnar i en ny telefonsvarare som meddelar att den jag söker har telefontid mellan 09:00 och 10:00 och träffas nästa gång på tisdag den 21/12! P.g.a. av att jag inte lägger på utan hänger kvar så blir jag här kopplad till en växel någonstans i Sverige(?).
Äntligen får jag prata med en människa!!!

Växeltelefonist - dock inte den jag talade med

Jag förklarar mitt ärende för växeltelefonisten som är förstående och lovar att koppla mig till receptionen på vårdcentralen. Hon koppplar och jag hör en välbekant röst som långsamt och pedagogiskt uppmanar mig att trycka 1 om... trycka 2 om... trycka 3 om... alternativt höra instruktionen en gång till
Nej Nej Nej !!!

Nu har jag ju lärt mig hur man kommer  i kontakt med växeln så jag ringer återigen upp barnmorska två, nickar igenkännande åt meddelandet om telefontiden och att jag kan få kontakt med henne på tisdag, väntar ut henne och blir automatiskt kopplad till växeln igen. Naturligtvis inte till samma person varför jag än en gång får dra mitt ärende och snabbt påpeka att jag inte vill bli kopplad till receptionen..

Denna växeltelefonist har en annan strategi. Hon kopplar förbi spärren till barnmorska två. Efter att ha lyssnat till signaler som inte besvarats någon minut kopplas jag tillbaka till växeltelefonisten som säger att hon försöker med barnmorska 1 (hon som inte är i tjänst). Samma sak här, signaler som inte besvaras och åter till växeltelefonisten som nu intensifierar sina försök att få kontakt.  "Jag kopplar till en sekreterare" säger hon. Men inte heller sekreteraren svarar . 
Hela vårdcentralen verkar var off-line!!!
Jullunch kanske?
Men växeltelefonisten ger inte upp.
Efter ytterligare några försök är det någon som svarar!!!
En ung pigg röst. Jag drar återigen mitt ärende. Rösten förklarar att hon är alldeles ny (aha! det berodde alltså på ren orutin att hon svarade) och därför behöver hämta någon annan.
Efter en stund hörs en ny stämma i luren och att det är en rutinerad kvinna som är van att avspisa simulanter, kverulanter, och andra fräcka personer som jag själv som har mage att störa tillvaron för vårdcentralens personal hörs genast. Trots detta tar jag mod till mig och upprepar för fjärde gången mitt ärende. Efter en viss diskussion går denna person dock med på att be barnmorska 2 ringa upp mig när hon återkommer från vad hon nu håller på med....

Puuuh!!!

... så småningom får jag kontakt med barnmorskan som mycket riktigt var den som ringt till lilla frun.
Man ville att vi skulle komma och väga Arturo eftersom man fått en lucka (och föräldrar ju ändå inte har något annat för sig utan kan komma med någar timmars varsel! (min anmärkning)).
Det var tyvärr inte möjligt att komma på måndag i stället som jag föreslog eftersom det passade oss mycket bättre, men det passade inte vårdcentralen för då jobbade barnmorskorna med något annat!

Jag tänker....  stackars lilla vårdcentral hur ska ni klara konkurransen med privata alternativ???

Snöstorm

För övrigt har vi haft snöstorm idag. Lite opraktiskt med massor med tung blöt snö men annars inte mycket att säga, det är ju trots allt december.

Strömavbrott
Andra totala strömavbrottet i hela stadsdelen under hösten!!! Förra gången var det en trasig kabel. Undrar vad det var nu? Att vatten och avloppssystemen i våra städer börjar att bli gamla och lätt går sönder har man ju hört talas om. Men elkablar? Utnyttjade den dryga timmens mörker och Internetlöshet till att ligga och kramas med lilla frun i skenet av et stearinljus - romantiskt! 

Restskatt
Om någon undrar så var intäkterna igår av era klick på google-annonserna på min sida 0,05SEK.
Ska jag betala restskatten med dom pengarna så tar det alltså 80.000dar = 219år. Bäst att begära uppskov!


Avslutar med  en sömnstudie av lilla goklimpen Arturo.

Än en gång,,,

...somnar jag sittande framför datorn vid köksbordet!
Förstår inte varför jag är så trött...
Hur tusan ska det gå när Arturo fått upp farten om nått år?
Nåväl det får vi se då - jag kanske piggnar till!

Slog för ovanlighetens skull på TVn vid kvällsfikat....

Vad har hänt med PLUS???

Drog mig till m innes att jag hört/läst att Sverker slutat, och förnyelse behöver ju inte alls vara fel....
Men vad är detta?
Märklig struktur i programmet  med tre parallella spår som saxades och scener som upprepades. Lättviktiga reportrar, Ett märkligt inslag om någon som ville bli poet och ge ut en egen bok. Ett annat som utgav sig för att vara test av rakhyvlar men som var rena buskisen. Och det enda som hade  kunnat bli nåt, en pocketbokklubb som systematiskt bröt mot alla lagar vad gäller telefonförsäljning slarvades bort helt och hållet. Kändes som en hädelse när man avslutade programmet genom att kasta pocketböckerna i Sverkers tunna.

Sverker måtte vända sig i sin grav (ja, nu är han ju inte död än och följaktligen inte begravd, men om...)


Och sen var det ju det här med namnen....
Lilla frun började idag fundera om hur vi "namnsätter" bebben så att det blir rätt. Alltså inte vad han ska heta för det vet vi, utan hur det kommer in i myndigheternas register.

Jag kollade på Skatteverkets hemsida och fick där veta att gången är denna:

1. När ett barn föds fyller barnmorskan i en födelseanmälan och skickar den till Skatteverket.
2. En folkbokförare registrerar barnets födelse i folkbokföringsregistret, och barnet får ett personnummer. Personnumret består av tio siffror. .
3. När barnet har blivit registrerat och fått ett personnummer får föräldrarna en bekräftelse på det samt en blankett för att anmäla barnets förnamn och eventuellt efternamn

I och med att min fru och jag är gifta (ja annars vore hon ju inte min fru) så får vi automatiskt delad vårdnad om Arturo och jag antas vara den biologiske fadern utan vidare utredning.

Anmäl vad bebben ska heta i förnamn (i datta fall alltså Artur Robert Luis) skall göras till Skatteverket senast tre månader efter födelsen och vara underskriven av båda föräldrarna. barnets vårdnadshavare.

När det gäller efternamnet är det lite mer  komplicerat. Eftersom vi inte har samma efternamn så skall vi även här inom tre månader anmäla namnet/namnen Skatteverket på samma blankett som förnamnen. Underlåter vi att anmäla något efternamn så får barnet moderns efternamn efter 3 månader.
(Vad som händer om man inte anmäler förnamn framgår inte)

De efternamn man kan välja är något av föräldrarnas nuvarande efternamn alt. något av de efternamn föräldrarna haft som ogifta. I vårt fall är de desamma eftersom ingen av oss byutt namn vid giftemålet.

Om föräldrarna har olika efternamn och man vill att barnet ska använda bådas, kan man anmäla ett av efternamnen som mellannamn för barnet. Det andra blir då det formella efternamnet.
I vårt fall vill vi att Arturo enligt tradition i spansktalande länder skall ha ett dubbelt efternamn bestående av först mitt efternamn och sen min frus första efternamn d.v.s. det hon fått från sin pappa.

Att ett av efternamnen i Sverige kallas "mellannamn" får vi vä stå ut med men frågan är om man kan ha "mellannamnet" sist. I så fall är allt lungt. Vi får väl avvakta blanketten och medföljande information från Skatteverket.

Trodde att det var den som kom idag när jag fick ett brev från Skatteverket men icke! Det var i stället slutskattsedeln för inkomståret 2009 och en restskatt på drygt 4000:-
Surt!
Så klicka gärna på annonserna här på sidan så att det blir lite intäkter :)

Snabba kassan...

Appropå inlägget här om dan att privata sektorn (en bokklubb) var mer på tårna än myndigheter så gäller detta tydligen inte Försäkringskassan. Där finns Arturo nu redan registrterad (förmodligen via en avisering från Skatteverket). Att Försäkringskassan sen frankt struntar i Skatteverkets regler för efternamn och på eget(?) bevåg har tilldelat Arturo min frus efternamn  och dessutom lagt till sekelsiffror (20) framför Skatteverkets 10-siffriga personnummer men ändå kallar det personnummer kan man ju "vän av ordning" dvs. jag tycka är lite märkligt.

Julpanik...

...nu så där en vecka efter förlossningen inser jag att tiden inte har stannat bara därför vi fått barn.
Bara drygt en vecka kvar till jul - och i princip inga förberedelser gjorda förutom att vi bakat pepparkakor (redan uppätna) och lussebullar (räcker kanske till söndag).



Tom pepparkaksburk

 men allt det andra...
...städning, fixa gran, koka julskinka, köpa mat, baka finska pinnar och bondkakor, skicka julkort,
för att inte tala om julklapparna!!!

Paniken lurar runt hörnet!

I och för sig har ju lilla frun och jag skämtat om att hon redan fått den bästa julklapp man kan få - Arturo. Men frågan är väl ändå om hon nöjer sig med Arturo? Man vet ju hur kvinnor är,. Eller hur? Säger en


sak och menar en annan. Och begriper man inte vad en latina menar så kan man räkna med att få nåt hårt i skallen. Dom är inte sådana som går och surar i tysthet.

Nja...
Årets budget för smycken och ädelstenar är redna förbrukad
I så fall får det bli nåt "krims-krams"



... tror inte babyutrustning är så gångbart heller. Bäst att hitta på nåt personligt och gärna romantiskt.

Men vad?

Förslag emottas tacksamt!

För övriga tyckte jag ett tag att jag kommit på en genialisk lösning. Inramade foton av Arturo till alla!

Snabbt, enkelt, logistiskt riktigt med platta paket a la IKEA och givetvis vad alla önskar sig!

Eller?

Tänk om inte alla förstår att vår bebbe är världens åttonde underverk. Då kanske dom blir lite besvikna av att få en idolbild av Arturo som inte ens är signerad även om den är i 18*24 format och innesluts i en silver ram från Claes Ohlsson för 59:-

Får nog släppa den där idén... några kanske man kan prångla ut...  men inte en mass över hela linjen.

Återstår bara det alternativ som i vanliga fall brukar tas till för "utfyllnads klappar"
Hemsnickrade presentkort!
Men i år blir nog dessa själva "bodyn" i julklappsanskaffningen

Fördelar:
- snabbt att tillverka (jag har färdiga mallar sedan tidgare år)
- man senarelägger kostnaden eftersom presentkortet är en utfästelse att betala något senare
- lätt att stuva undan efter julklappsöppningen

Nackdelar:
- Man blir lätt lite extra generös när man inte behöver skiljas från pengarna genast
- Upplevelsen kan inte riktigt jämföras med verkliga klappar (det är ju inte lika roligt att läsa att man fått ett bidrag till att köpa en kaffemaskin som att verkligen få en kaffemaskin)


Vad jag önskar mig?
Tidigare år har jag brukat sagt "lugn och ro" men som nybliven småbarnsförälder känns det lite nedprioriterat för tillfället.
Istället önskar jag mig fortsatt glädje och kärlek två saker som jag fått rikligt av under 2010 - Tack kära lilla fru, barn, familj och vänner!

På önskelistan står det dessutom:
- Stekpanna
- Batteriladdare
- Bok (100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann).

Ska nog också önska mig någon roman av Mario Vargas Llosa. Bläddrade i några idag. Verkar vara intressanta. Dessutom har jag ju ett särskilt intresse av att lära mig mer om Peru.

För övrigt hoppas jag det blir lite varmare i helgen så att vi kan ta en premiärtur med Arturo i nya Teutonia vagnen med Voxi-påse och allt. Har funderat på att ta en tur med tom vagn bara för att testa köregenskaperna, väghållning och så men har avstått av rädsla för att bli avsläjad av någon nyfiken granne som vill titta på bebben.

Vi skulle vilja skicka en present,,,,,

Ring, ring, ring.....

 

Jag: svarar med mitt namn

 

Röst i telefon: Hej, jag ringer från GoBoken och skulle vilja prata med <min frus namn>

 

Jag: Vem kan jag hälsa ifrån och vad gäller det?

 

Röst i telefon: Vi på GoBoken har fått uppgift om att hon nyss fått barn och skulle därför vilja gratulera och skicka en present.

 

Jag: Pratar du spanska eller italienska? (då jag ansåg det helt osannolikt  frågade jag aldrig om rösten pratade quechua )

 

Röst i telefon: Näääähä.... (svagt)

 

Jag: Ja då blir det nog att tala med mig då.

 

Röst i telefon: Jag ringer från GoBoken och vihar fåttuppgiftom attninyssfåttbarnochskulledärförviljageer...(nu hade rösten fått upp farten så nu blev den breda skånskan ett sammanhängande flöde av ord, utan en endaste inandning)...enpresent.FörstfårniBebbebokendärmankanskrivaochsättainbilderintebaraunderdeförstaårenutanlångtuppiskolålderndärfinnsävensläktträdplatsförkompisbeskrivningardessutomfårnien reflexmedkulmotivförvagnen,6inbudningskortmedolikamotivförbarnkalaset,enaffischföreställandepopulärsagofigur,inslagningspapperförskolböcker,tidningenbebisarsomläserDostrojevski....
(Så här malde hon på oavbrutet en god stund. Det var ingen hejd på GoBokens generositet!)
...ochalltdettafårnifärdigförpackat,fraktfrittochutanattnibindereromdninteönskarförendast79:50!
(Nu blev jag lite fundersam - en present som man ska betala för? - inte binder oss till vad?)

 

Röst i telefon: Så naturligtvis vill ni att vi skickar detta till er genast.
(Huruvida den senaste meningen som utalades långsamt och tydligt förmodligen för att kunna spelas in var en fråga eller ett påstående är svårt att säga men jag tog det säkra för det osäkra, tolkade det som en fråga och svarade lika tydligt:)

 

Jag: Nej tack!

 

Röst i telefon: Vafför inte då? (förvånad)

 

(Normalt brukar jag inte förklara varför jag väljer att avböja erbjudanden från telefonförsäljare men eftersom denna stackars skånska lät så genuint bedrövad gjorde jag ett undantag.)

 

Jag: Vi är inte intresserade av er present (sa jag nilt och och avslutade samtalet)

 

För er lyx-fällan-wanna-bees som undrar varför jag avböjde detta generösa erbjudande ska jag försöka förklara (även om det förmodligen båtar föga)

1. Om något låter för bra för att vara sant så är det säkert det
2. Vad rösten i telefonen glömde berätta var att jag förmodligen genom att svara "ja" även blev medlem i en barnbokklubb som varje månad skickar på mig ett nytt bokpaket för 79:50.
3. Jag köper aldrig något över telefon
4. Jag gillar böcker och visst kommer Arturo att få boklig bildning men då det redan finns hundratals barnböcker i huset efter storebror och storasyster skulle månatliga leveranser vara ren "overkill".

Några favoritböcker ur de egna samlingarna

Man blir ändå imponerad....
...av markandens snabbhet. Långt innan Skatteverket har hört av sig med namnförfrågan, personnummer  och sånt, innan Försäkringskassan sänt ut information till oss som nyblivna föräldrar och innan det nya komunalrådet ringt och gratulerat och tackat för en ny kommunmedborgare hör en bokklubb av sig!!!

Och då ska man också komma ihåg att det ju bara är till myndigheter, landstinget och kommunen som min fru lämnat vårt telefonnummer - märkligt!

Jag misstänker att detta bara är början på en strid ström av välvilliga snabbpratare med allehanda generösa erbjudanden som alla har det gemensamt att de måste accepteras (eller förkastas) genast via telefon. Kanske dax att anmäla sig till NIX. 

Arturo blev ändå inte utan bok idag. Kusin Katarina kom med Den vita Barnkammarboken som present från henne och Arturos tremänningar Elin, Ida och Amanda - Tack!!!

Arturo kollar intresserat i Den vita Barnkammarboken

Tröttttttt..... zzzzz..

Bra avslutning...
Idag återvände vi tillsjukhuset för sista(?) gången.
Arturo fick en "slutbesiktning" av en barnläkare - denna gång en kvinna i en ålder (35-45) som automatiskt inger ett visst förtroende utsrålar kompetens. Hon inte bara kollade Arturo (som givetvis fick högsta betyg -testiklar, höfter, ögon, reflexer, etc allt på plats!) utan svarade mer än gärna också på alla de frågor jag tyckte det var bäsat att passa på att ställa innan man helt och fullt accepterar leveransen.

Fick bland annat veta att under de första 6 månaderna har bebben liten kontroll på ögonen. De kan fara runt lite hur som helst. Skönt.... kan alltså lägga alla funderingar på skelögdhet på hyllan!

Doktorn förklarade att det också tar ca 6 månader innan man kan säga vilken ögonfärg ett barn får. I början är alla barn blåögda(!!!). De som har väldigt mörkblå ögon (Arturo) brukar så småningom bli brunögda. Där gick alltså mina förhoppningar om en blåögd liten Hiawata upp i rök. Å andra sidan behöver inte min fru befara att släkten i Peru skall tycka att hennes son är alltför avvikande.

Vår katt (Findus) kan andas ut...

Ett liv efter nyår verkar vara tryggat i och med att doktorn förklarade för frun att pälsdjur inklusive katter snarare är nyttiga än skadliga för en liten bebbe och att de hjälper till att förhindra uppkomsten av allergi i stället för att skapa sådan.
Jag kan redan se hur förhållandet mellan frun och Findus förbättras - Då jag tycker att det ansvar man tar när man skaffar ett djur varar livet ut (djurets eller ens eget - en del djur kan ju vara livsfarliga :)  ) Känns det skönt att inte behöva svika vännen Findus.

Efter att lilla frun vaccinerats mot rubella och bristningarna inspekterats och befunnits läka fint fick vi åka hem.

Vi är nu överlämnade till den lokala BVC som enligt uppgift snart skall ta kontakt för att boka ett hembesök (dom ska väl kolla att man har städat och inte ligger i soffan och dricker whiskey hela dagarna kan jag tänka)

Innan det på em. var dax för bebbe-fotografering för lokaltidningarna hann jag även med några timmars jobb medan lilla frun och Arturo vilade upp sig hemma. Ja egentligen var det kanske inte så mycket jobb för min del utan mest en gigantisk jullunch, men arbetstid var det i alla fall.

Bebbe-fotografer...
Till sist bara några ord om bebbe-fotografer...
Det finns två sorter - de som är roliga och de som tror att de är roliga.
Var för många år sen med min förste son hos en av det senare slaget. Varken Robert eller jag tyckte fotografens pajaskonster var särskilt roliga och några bilder med leenden blev det inte.
Den vi besökte idag hörde definitivt till den första type - den roliga. Även om Arturo ännu inte riktigt kommit på det här med att skratta så lyckades åtminstonde fotografen hålla honom vaken och frun och jag hade väldigt roligt trots två blöjbyetn att jag blev ner kräkt, mm.

Den här fotografen visade sig dessutom vara en slipad försäljare som gjorde att fotograferingen som skulle vara gratis innan det var slut kostat mig 525:-

zzzz...
Trots att allt nu fuknar bra med bebben börjar den gågna veckan att ta ut sin rätt.
Tänkte se reprisen av Luciamorgon i kväll. Det enda jag kommer ihåg var "L"et i förtexten Luciamorgon sen somnade jag!

Så därför - God natt!

Feliz cumpleaños!!!

Grattis mi Inca Principessa!

Idag fyller min lilla fru år. Hur många skall vi inte gå in på här men som ni säkert förstår så är det rätt många mindre än mina 58.

När jag i början av vårt förhållande förde åldersskillnaden på tal frågade hon: "Är det ett problem för dig?", Varpå jag svarade: "Nej, inte för mig men..." innan jag hann fortsätta sa hon: "...och det är inget problem för mig!"

Färdigdiskuterat! Varför ska man leta efter problem?

Förra födelsedagen budade jag blommor till Rom via Flora2000 vilket kan rekommenderas. Lite dyrt men perfekt leveransservice och överenstämmelse mellan bilder och verklighet.

Blommor till frun på födelsedagen

Blommor och ett litet paket blev det även i år trots att den verkliga presenten levererades redan för fem dagar sedan :)
Min förste son Robert föddes 6 dar före sin mammas födelsedag och nu Arturo fem dagar före sin.
Slump eller vad?

Idag har Arturo "presenteras för familjen" som min fru uttrycker det. Jag skulle beskriva det som att de närmaste släktingarna kom och hälsade på för att gratta min fru och för att ta sig en titt på nykomlingen.
Trevligt blev det i alla fall med fika, tårta och presenter.

Senare på dagen blev det ett besök hos min 89-åriga mor som från en något avvaktande inställning till mitt "nya" liv i början av året nu verkligen "är med på tåget" och gläds med oss alla. Att helt otippad återigen bli farmor gör henne nog rätt stolt och dessutom får hon ju mycket intressant att prata med sina väninnor om.



Några Arturo presenter

Present blev det även hos farmor. Barnbestick i tre delar som inköpts för åratal sen ("utifall man skulle behöva en present") och sen bara legat och väntat (på Arturo?)!!!

Min fru var mycket nöjd och tacksam för dagen s uppvaktning och uppmärksamhet.
Arturo visade däremot inte med en min vad han tycket om vare sig presenter eller alla nya röster och ansikten. Han förhöll sig rätt avvaktande till allt och alla. Tankade, kollade lite, gäspade och somande om.

Yes! - mat och sömn verkar fungera klockrent nu. Härligt!

Anvbändbart tillbehör... eller torsk på Tallin
Som jag påpekat tidigare så har det växt fram en hel baby-industri som vill få oss att tro att det behövs massor med utrustning för att ta hand om en baby.
Ett område som utvecklats är avfallhanteringen. För 20 år sedan hade man om jag inte missminner mig någon form av sophink med en ICA-påse i jämte skötbordet där man kastade blöjorna. För att inte stanken skulle bli för besvärande fick man byta ICA-påse rätt ofta och definitivt innan den var full.
Men det var då...



Övre delen av containern leder ju definitivt
tankarna åt rätt håll!



Blöjcontainer

 Nu har man en special container med inbyggd ändlös påse som sluter tätt om avfallet efter varje påfyllning varför ingen besvärande lukt uppstår.

"Blöjkorv"



 När containern är full, vilket tar flera dar vid normal mage, öppnar man, skär av påsen, knyter en knut och kastar sin "blöjkorv".


Rätt praktiskt faktiskt!

Och det bästa - den är helt gratis! Åtminstone plastcontainern och första kasetten ändlös plastpåse.

Någon som ropar att jag gått på en blåsning?

Visst, ny plastpåse-kasett kostar tyvärr en bit över hundringen - klart högre kilopris på plast än vad Claes Ohlsson tar för fryspåsar. Och eftersom det finns några konkurrerande system så gäller det givetvis att få in bebben som kund till det egna systemet.

Vårt nuvarande system heter Angelcare (märkligt namn på en avfallsbehållare för blöjor) och startpaketet bestående av plastcontainer och 1 st påskasett (hur lång?) "skänks alltså bort" av Babyproffsen.