Har äntligen lyckats övertyga lilla frun om att hon nog bör sova lite och att jag kanske kan få försöka söva ner Arturo. Natten har bestått av mat och sovperioder om 15-20min då och då avbruta av blöjbyte.
Min lilla fru är utom sig av trötthet....
Jag tar med mig en skrikande bebbe en trappa upp. Jag endast iförd kalsonger, Arturo insvept i en mjuk filt. Placerar Arturo upprätt hud emot hud mot min bröstkorg.
och så börjar vi långpromenaden....
Tur att man har gott om utrymme och en öppen planlösning så att det går att variera sträckningen:
...stora vardagsrumsturen, genom hallen , köket, hela hallen framåt och bakåt, lilla vardagsrumsturen 3 varv, storebrors rum, osv, osv....
Ibland stannar vi upp (dock aldrig helt eftersom det alltid krävs en viss rörelse=ett lätt vaggande) vid vardagsrumsfönstret, ser ut över stan och hur grannar hämtar tidningen, sopar bron etc. - En bra utsikt underlättar absolut sådana här pappa-barn promenader.
 |
| Utsikt över Indalsälven Inte min men vacker ändå |
Strategin var annars att han skulle somna för att slippa höra :)
Efter en stund slumrar i alla fall Arturo mot mitt bröst men helt klart har grabben precis som jag misstänkte problem med magen. Han vaknar till då och då samtidigt som man hör hur magen bubblar. Som 58 årig pappa har jag förmodligen lättare än när jag var 30 att förstå allvaret med "gas-problem".
Beslutar mig för att även testa den nya barnvagnen och den beryktade Voxi-påsen nu när jag äntligen fått låna grabben en stund. Både vagn och Voxi-påse funkar bra även om Voxi påsen är en klar "overkill" inomhus. Arturo sover även utan min kroppskontakt men vaknar till då och då när magsmärtorna sätter in . Men då är det bara att ta upp honom och att promenera en stund igen.
No big deal - jag tycker på det hela taget att det går bra. Lyckas till och med läsa tidningen under sömnperioderna.
Vid halv nio kommer det en något längre och högljuddare skrikperiod, lilla frun vaknar, kommer upp och tar genast tillbaka sin älskling och läxar dessutom upp mig för att jag bär Arturo upprätt något som enligt henne är absoluit förbjudet för 3-dagars bebbar efter som det inte är bra för ögonen(?) eller vad det nu var.
Som "vän av ordning" får jag lust att invända att Arturo faktiskt är 4 dar idag och dessutom skulle jag vilja ifrågasätta det medicinska underlaget.
Men klok som jag är gör jag ju naturligtvis inte det. :)
Dels var det ju det som stod i broschyren om "labilitet" efter förlossningen och dels säger sunda förnuftet att en överbeskyddande latina-mamma inte är att leka med.
Jag nöjer mig med att hom ändå fått vila i en och en halv timme, överräcker Arturo, går och duschar och förbereder mig för veckans egna mys-stund - Spanarna på P1 kl. 10 med en kopp kaffe!
Myror i huvet på dagisbarn...
Wille och Isabella som besökte oss i torsdags har tre äldre systrar var av den älsta har egna barn som är äldre än Wille och Isabella. D.v.s.dom är morbror och moster (om dom uttrycken fortfarande används) till någon som är äldre än dom själva.
Detta kan ju i sig vara lite kul och ännu roligare blir det eftersom dom är på samma dagis :)
Peter, pappa till Wille och Isabella, berättar om när han ibland lämnar både den egna sonen och barnbarnet på dagis och säger till Wille att ge pappa en kram och sen vänder sig till barnbarnet och ber henne ge morfar en kram.
Många är dom dagisbarnsögon som blir stora som tefat inför denna "motsägelse"...
Till slut...
Om ni tror att resten av dagen har varit som natten och morgonen så tror ni fel!
Särskilt nogrannt verkade han syna mig.
En härlig stund och den första i sitt slag efter förlossningen!
Det ser lovande ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar