Bebbe har anlänt!!!

I morse 03:30 väckte min fru mig. Hon hade då varit uppe några timmar själv men låtit mig sova vidare!
Jag studsade upp, ringde förlossningen och redogjorde för läget. Vi uppmanades att vänta en stund och frun kunde hoppa (nja,,, hoppa gjorde hon kanske inte) ned i det bad hon tappat upp. Efter en stund i badet var värkarna starka och mycket frekventa och jag tänkte att nu var det bäst att få på frun lite kläder och dra iväg till sjukhuset om vi inte önskade en förlossning i hemmiljö.
Vid 04:30 anlände vi och välkommnades av en nägot trött barnmorska. Hon trodde inte att det kommit igång särskilt mycket men kunde inte känna efter hur mycket/lite p.g.a. för korta fingrar.
Vi fick ändå ett förlossningsrum och där kröp frun ännu en gång ner i ett bad. Värkarna fortsatte och var kraftiga. Alla som varit med om en förlossning vet att i detta skede är kvinnan rätt irriterad och det mesta man gör är fel. Här gäller det att ligga lågt till varje pris. :)
Dagskiftet och med dom den fantastiska barnmorskan Magdalena kom kl. 7 och hon konstaterade att det var helt öppet och det bara var att vänta på att barnets huvud skulle sjunka längre ner i livmodern.
Tolken Teresa ringdes upp och trots att hon var nyvaken var hon på plats inom 20 min.
Gråt och tandagnisslan, nu var det lustgas som gällde för hela slanten.
Magdalena kollade med jämna mellanrum och pysslade på med lite av varje. Teresa översatte givetvis kommunikationen mellan barnmorskan och min fru men kanske ännu viktigare var hon ett stöd och tröstade och pladdrade på i största allmänhet på spanska med min fru - ovärderligt!
Vid kvart över nio sa barnmorskan lite överraskad att hon såg en svart långhårig kalufs!
Nu började krystandet!

Kalufsen tittar fram

I detta läge är man rätt nöjd att man är man - att det gör helvetiskt on är inte att ta miste på!
Om det berodde på min frus särskilda fallenhet för barnafödande eller på att barnmorskan Magdalena snabbt lärde sig vad "krysta" heter på spanska (puja) så att hon kunde styra förloppet perfekt vet jag inte men kl. 09:33 efter endast 15 min krystande, mot normalt ca: 1 timme för förstföderskor var bebben framme!

Hela Arturo är framme

Artur (Arturo) Robert Luis hade gjort entre! 

Plötsligt är allt bara lycka. Alla medverkande känner att man varit med om något alldeles särskilt - ett nytt liv har tänts, en ny individ med oändliga möjligheter.
Sekunderna efter det att barnet hamnat på mammans mage är - magiska!!!

Tryggt på mammas mage - magiskt

All smärta och gråt och ev. oro är bortblåst.
Att få vara med om detta för tredje gången är stort!

Bristninga, moderkaka mm. gör att det ser ut lite typ blodbad i sängens nedre del efteråt. Ingen syn för känsliga personer. Tyvärr hade en viktig muskel i den bakre regionen brustit varför en förlossningsläkare tillkallades för att sy i hop skadan. Som en kurositet kan nämnas att läkaren var den samma som medverkade vid min förste sons födelse för snart 27-år sedan!

Så mycket hår måste ju tvättas

Efter invägning - 4020 gram / 51 cm 

Invägning

Pappa får sköta påklädningen

Dags för en tupp-lur

duschade mamma. Teresia (tolken) hjälpte till medan pappa och Arturo fick ett första snack på tu man hand :) samtidigt som pappa passade på att uppdatera facebook.

Fikat smakade bra då klockan nu var drygt elva och någon frukost inte hunnits med. Teresia som fyllde år just idag!!! stannade också och fikade och allt var bara solsken...

Förlossningsfika

Tack Magdalena och Teresia!

Scoreboard - Arturo blå knopp i ruta 7 december

Efter sex timmar på förlossningen, trots starka smärtor och svårighet att såväl gå som sitta p.g.a. bristningsskadorna "kastades vi ut" och fick ta vår tillflykt till patienethotellet. Alternativet hade varit att åka hem men det känns skönt att vara i en miljö där vi kan fokusera helt på bebben den första natten.
Hotell och hotell förresten... inte riktigt den standard man är van vid från t.ex. Radisson i Bryssel,,, å andra sidan så är ju prisbilden också en helt annan.

Vi avslutade dagen med att smutta på en flygplans-champange och knapra på några pepparkakor. Ja, inte Arturo förstås han håller sig ju till mamma eco-mjölk han.

Kvällsfika

Sammanfattningsvis: En härlig dag! En dag att minnas med glädje!