Funderingar...

Enligt gällande rekommendationer(?) uppmanas vi infinna oss ¨på BVC (Baranavårdscentralen) en gång i veckan för vägning av Arturo.
Detta ger upphov till en hel del funderingar i Pappa58:s huvud...

Vems bebbe är det egentligen?
Vissa av företrädarna för kommun/landsting/m.fl. har nämligen ett "tilltal" som i mycket liknar diktat.
Man får ibland en känsla av att ur deras synvinkel är man bara fodervärd åt bebben.
I vårt fall är det dock så lyckligt att jag min fru inte förstår tillräckligt mycket svenska för att ta illa vid sig av ev. "myndighetsattityd" och jag är tillräckligt gammal och erfaren för att ha översende med/strunta i/ kräva bättre kundfokusering allt efter situationen.

Viktfixering
Vi verkar vara helt fixerade vid vår vikt från vaggan till graven.
Först som bebbe kontrolleras alltså ens vikt minst veckovis och jämförs med och ritas in jämte den normalkurva anses ska följa. Hantverket i sig (blyertspenna på rutat pappaer) tycker jag lämnar en del i övrigt att önska vad gäller exakthet och vetenskaplighet i detta datoriserade tidevarv. Sen frågar jag mig, hur har man fått fram dessa normalkurvor. Är det ett gemnomsnitt av alla barn födda vart(?), av vem(?) när(?) osv. Låt mig gissa - barn födda i Sverige för 20-30år sedan svaeska.
När vi passerat spädbarnsåldern blir vi helt fixerade av att se till att våra barn och då speciellt tonåringa döttrar inte ska tänka så mycket på sin vikt eftersom aneroxin då lurar bakom hörnet,
Hur lätt är det med den starten?

Hela vuxenlivet sedan går ju för många ut på att motionera, äta rätt, inta diverse undermedel och i värsta fall genomgå kirurgiska ingrepp för att vi ska hålla oss på "normalkurvan".
Och i livets slutskede som det så vackert heter gäller det återigen att se till att vikten hålls uppe så att man inte tynar bort och dör.
Funderar ni på vad ni ska köpa i julklapp till någon i år så är alltså svaret givet - KÖP EN PERSONVÅG - den har man användning för hela livet. Helst en där siffrorna inte visas om man är tonåring.

Detta var så klart ett I-lands perspektiv. I övriga världen tar sig viktfixeringen antagligen andra uttryck.


Rekommendationer
Med ett 25-årigt perspektiv så inser man snabbt att man nog kan ta rekommendationerna från den samlade expertisen på barn-området med en nypa salt och mer lita på sitt eget och partnerns sunda förnuft.

Exempel 1. Mina två tidigare barn tillbringade, liksom alla sina generationskamrater i Sverige, sina sömnperioder liggande på mage i spjälsängen (samma som Arturo nu ligger i). 2010 är detta närmast att likställa med barnamord!
Bebben ska ligga på rygg eller på sidan. Ligga på magen kan ev. tillåtas under kortare tid men då under ständig tillsyn.

Exempel 2. För 25 år sedan bandagerades navelstumpen, tvättades med någon steril lösning och man fick absolut inte bada bebben innan stumpen fallit av. 2010 - inget bandage, inga speciella tvättinstruktioner, bad är helt ok till och med i sällskap med pappa eller mamma i karet!

Exempel 3. Matning - här har man under de senaste 50 åren gått från strikt 6*4 till totalt oreglerat. Bebben ska få äta när han/hon vill. Kanske för att förberedas för den mathållning som råder i samhället i övrigt där vi nu allmer går ifrån modellen frukost-lunch-middag för att i stället ägna oss åt ett ständigt småätande (betande).

Det finns fler exempel (nappanvändning, etc, etc.) men precis som i radioprogrammet Spanarna så nöjer jag nig med 3 belägg.

Miljöaspekten
Numer bör man ju alltid beakta miljöperspektivet. Ofta kommer det upp sist precis som här.
För 20 år sedan fanns BVC i det bostadsområde där vi fortfarande bor. Det var praktiskt för de 6000+ personer som bodde där. Man packade ner bebben i vagnen och promenerade dit och på vägen hem kunde man passera ICA och kanske köpa en ny napp eller fylla på blöjlagret, fortfarande miljövänligt till fots. På samma sätt kunde barnmorskan ta en promenad i området när det var dax för hembesök.
Någon gång under 90/00-talet lades såväl ICA som BVC ner jag kommer inte ihåg när och jag måste väl i ärlighetens namn säga att jag nog kände mig mer berörd av ICA:s nedläggning än BVC:s. Emellertid nu är ett besök på/av BVC omöjligt att genomföra utan bil.
Inte bara det att det blir mer komplicerat när ena parten saknar körkort det tar dessutom längre tid men framförallt bidrar man till växthuseffekt och global uppvärmning!
Vilket känns rätt olustigt när man på alla möjliga andra vis försöker skapa en perfekt framtid för sn bebbe.

Storebror hemma

Nu har även storebror Robert påbörja inskolningen. Han åtar sig uppdraget som storebror och framtida förebild med sedvanlig glädje och stort självförtroende. Hans måtto är att vara - El mas grande hermano del mundo.

Arturo och "El mas grande hermano del mundo"