Tröttttttt..... zzzzz..

Bra avslutning...
Idag återvände vi tillsjukhuset för sista(?) gången.
Arturo fick en "slutbesiktning" av en barnläkare - denna gång en kvinna i en ålder (35-45) som automatiskt inger ett visst förtroende utsrålar kompetens. Hon inte bara kollade Arturo (som givetvis fick högsta betyg -testiklar, höfter, ögon, reflexer, etc allt på plats!) utan svarade mer än gärna också på alla de frågor jag tyckte det var bäsat att passa på att ställa innan man helt och fullt accepterar leveransen.

Fick bland annat veta att under de första 6 månaderna har bebben liten kontroll på ögonen. De kan fara runt lite hur som helst. Skönt.... kan alltså lägga alla funderingar på skelögdhet på hyllan!

Doktorn förklarade att det också tar ca 6 månader innan man kan säga vilken ögonfärg ett barn får. I början är alla barn blåögda(!!!). De som har väldigt mörkblå ögon (Arturo) brukar så småningom bli brunögda. Där gick alltså mina förhoppningar om en blåögd liten Hiawata upp i rök. Å andra sidan behöver inte min fru befara att släkten i Peru skall tycka att hennes son är alltför avvikande.

Vår katt (Findus) kan andas ut...

Ett liv efter nyår verkar vara tryggat i och med att doktorn förklarade för frun att pälsdjur inklusive katter snarare är nyttiga än skadliga för en liten bebbe och att de hjälper till att förhindra uppkomsten av allergi i stället för att skapa sådan.
Jag kan redan se hur förhållandet mellan frun och Findus förbättras - Då jag tycker att det ansvar man tar när man skaffar ett djur varar livet ut (djurets eller ens eget - en del djur kan ju vara livsfarliga :)  ) Känns det skönt att inte behöva svika vännen Findus.

Efter att lilla frun vaccinerats mot rubella och bristningarna inspekterats och befunnits läka fint fick vi åka hem.

Vi är nu överlämnade till den lokala BVC som enligt uppgift snart skall ta kontakt för att boka ett hembesök (dom ska väl kolla att man har städat och inte ligger i soffan och dricker whiskey hela dagarna kan jag tänka)

Innan det på em. var dax för bebbe-fotografering för lokaltidningarna hann jag även med några timmars jobb medan lilla frun och Arturo vilade upp sig hemma. Ja egentligen var det kanske inte så mycket jobb för min del utan mest en gigantisk jullunch, men arbetstid var det i alla fall.

Bebbe-fotografer...
Till sist bara några ord om bebbe-fotografer...
Det finns två sorter - de som är roliga och de som tror att de är roliga.
Var för många år sen med min förste son hos en av det senare slaget. Varken Robert eller jag tyckte fotografens pajaskonster var särskilt roliga och några bilder med leenden blev det inte.
Den vi besökte idag hörde definitivt till den första type - den roliga. Även om Arturo ännu inte riktigt kommit på det här med att skratta så lyckades åtminstonde fotografen hålla honom vaken och frun och jag hade väldigt roligt trots två blöjbyetn att jag blev ner kräkt, mm.

Den här fotografen visade sig dessutom vara en slipad försäljare som gjorde att fotograferingen som skulle vara gratis innan det var slut kostat mig 525:-

zzzz...
Trots att allt nu fuknar bra med bebben börjar den gågna veckan att ta ut sin rätt.
Tänkte se reprisen av Luciamorgon i kväll. Det enda jag kommer ihåg var "L"et i förtexten Luciamorgon sen somnade jag!

Så därför - God natt!